Annons
Annons


Separation


Jag brukade komma hit när jag behövde andas. Nu kan jag inte andas här längre. Det finns ingen luft kvar, bara ett ljudlöst eko av alla minnen som passerat i dessa korridorer.
Jag minns hur det var när vi flyttade hit.

Annons

En nybildad familj som snabbt fyllde upp hela huset med skratt, med värme. Jag minns min första natt i mitt nya rum. Hur jag stirrade runt mig där jag låg i min säng på varenda vrå för att känna in det, känna till det. Det var min plats, mitt gömställe ifrån resten av världen och jag älskade det så. Idag nästan tio år senare känns det som en främmande omgivning. Väggarna har samma färg men ljuset är inte detsamma. Jag hör inte längre mina syskons steg på våningen under mig, jag känner mig inte trygg.
För bara några veckor sen längtade jag hit hela tiden. Nu vill jag bara härifrån. Jag känner mig som en främling i mitt eget hem – kanske för att det inte längre står för det som det alltid tidigare gjort – familj, kärlek, värme.
Det är inte på grund av hösten det är så kallt här. Det är för att en person valde att det inte längre skulle vara allas vårt helt utan förvarning.
Livet ändrar riktning konstant. Det är inte alltid du själv som bestämmer det och det är inte alltid till det bättre. Folk kommer och går, det gör även vänner och vad du väljer att kalla för hem. Så länge du känner dig hemma i dig själv kommer det alltid att finnas en plats för dig oavsett vad som händer i din omvärld. Håll hårt i den du är, i dina egna och låt aldrig någon ta just det ifrån dig. Allt annat är sekundärt.
M

IMG_5041.JPG

(0)
Kommentera | Translate


Annons



Laddar