Annons
Annons



be proud


Hej alla fina fina ni.

Jag har inte haft tid att skriva på länge. Varför? Det ska jag förklara.

Det tog mig så lång tid att bli stolt. Jag minns så väl när jag var tretton och var helt säker på att jag aldrig skulle uträtta något större med mitt liv. Att jag skulle nöja mig, bli en i mängden, även fast jag skulle hata det. Jag var så säker på det just för att jag var säker på att jag aldrig skulle klara av något annat än just det, att bli lagom begåvad i en lagom värld och alltid behöva kväva den del i mig som ständigt jagade efter något annat, något större.

Annons

Det tog nästan sju år innan jag slutade placera mig själv i ett fack jag visste att jag egentligen inte tillhörde. Det är så lätt att falla för konformitet, för enkelhet och böja sig för allt som är kämpigt och knepigt. Jag valde bara en dag att sluta med det och ta mig an saker som kändes som att ta på sig på tok för stora skor och springa ikapp människor som bekvämt lunkat framåt hela livet.

Jag är snart 23 år. När jag var 19 så skrev jag en början på ett filmmanus som två år senare tog in mig på en av de bättre filmskolorna i världen. För drygt ett år sen var det dit jag var påväg, till New York och gator som aldrig slocknar, aldrig dör ut. Sen blev jag tillfrågad om ett jobb här i Stockholm som lät fantastiskt spännande. Jag tänkte att, visst jag kan väl hålla på med det tills jag flyttar, det är väl bara kul. Det tog tre veckor och några snabba möten med de jag skulle jobba med så var jag fullkomligt fast. Mitt liv övergick till sena nätter och långa dagar med några av de mest fantastiska, karaktärsfulla personer jag fått den enorma äran att ha i mitt liv.

Jag har slitit, jag har investerat min tid och mitt liv, jag har skrattat, skrikit, gråtit, legat sömnlös, varit obeskrivligt glad och varit extremt rädd för om jag gjorde rätt val som stannade kvar här och gav upp allt det andra.

I lördags tog jag för första gången på exakt ett år ett djupt andetag och ett kliv tillbaka. Tog in stämningen, lyssnade till de tusentals människorna runtomkring mig och inte minst de fyra människorna jag älskar med hela min själ och bara kände. Det tog mig lång, lång tid att inse detta men jag säger det till er så ni slipper famla så länge efter det; Se till att vara stolt över det du gör med ditt liv. Inget, inget i hela denna värld ger ens liv mening mer än att känna genuin stolthet med vad man åstadkommer. Litet som stort, vad det än må vara, se bara till att din tid går åt något som du kan känna i hjärtat att du har bidragit till något större, något som ger andra men framförallt dig lycka. Som ger kärlek.

Hur jobbigt det än är, hur mycket du än behöver kämpa. Gör det. Inget är större.

M

TAGGAR
2 kommentarer | Translate
OM MICHAELA

Michaela Hamilton är krönikör i CHIC och jobbar med PR på mediebyrån Perfect Day samtidigt som hon skriver sin första roman. I hennes blogg kan du läsa korta tankar, långa texter och ta del av hennes förkärlek till bakning, fest och resor. Förfrågningar om samarbeten mailas till: alicia.sternin@aller.com



ARKIV



Annons




Annons

Laddar http://michaela.chic.se/hair/