one of those days

Jag har haft en sån dag idag. En dag där mitt hår är i en knut på huvudet utan tofs för att det är så tovigt. En dag då jag inte har haft något smink för det ändå bara rinner av mig. En dag där jag slagits av min ensamhet även fast jag inte egentligen är ensam. Det blir så ibland, ni vet. Mitt bland alla mina glada instagrambilder och välsammansatta outfits på hippa events så gråter jag precis som alla andra. Har på mig mjukisbyxor och äter glasspaket med matsked. Tar mig för ansiktet och låter sorgen hulkas ut ur mig.

Det man måste lära sig är att livet är upp och ner, hela tiden och samtidigt. Saker gör ont även fast de är över. Sår rivs upp som inte riktigt läkt samtidigt som nya underbara saker händer ständigt. Det är därför viktigt att veta om att det är okej att ha ont men under en kort period. Inget fint kan hända om man ständigt ryggar bakåt, stänger dörren och sitter i ett rum och blöder över det som en gång fick dig att känna dig varm. Du måste ut igen för att bli glad igen, så jävligt är det.

Därför – gråt. Skrik, gny, gnäll, kura ihop dig i fosterställning och gråt så hjärtat hamnar i halsgropen i en dag. Sen får det fan vara nog. Det/han/hon ska väl inte få vinna?

”Han får leva med vad han gjort, du ska inte behöva det.” – vän