Annons
Annons



never endings


Det ligger en bok på mitt nattduksbord.

Den är inte speciellt lång, runt 300 sidor. Den handlar inte om något hemskt utan om tre generationers kvinnor som alla sökt efter svar på samma gåta men bara en av dom – som nu är död – vet sanningen på vad som verkligen hänt.

Annons

Jag började läsa den i somras på en familjesemester i Frankrike. Allt var så vackert – mina bröder dök och hoppade, min mamma satt och skrattade med min plastpappa över ett glas vin och båten gungade i takt till havets stillsamma rörelser. Jag öppnade boken för första gången och innan jag läste en enda bokstav sjönk jag ner i den med ansiktet och drog in doften. Nya böcker har en doft som påminner mig om ett hem. Inte nödvändigtvis mitt hem, bara känslan av att känna sig hemma.

Jag började läsa och la knappt märke till allt som rörde sig runt mig. Båten som gungade, långsamt, fram och tillbaka, som en vagga när man var liten. Hörde knappt sorlet från brödernas lek, från mammas raspiga skratt. Jag var bara så tacksam av att få vara där i den stunden med den värmen, den tryggheten och min bok och veta om att utanför min fiktiva värld jag just nu befann mig i med boken så fanns den verkliga, just nu fantastiska verkligheten där i bakgrunden om jag bara skulle ta ögonen från sidorna ett tag.

När vi kom hem igen la jag boken i mitt rum hos mina föräldrar och tänkte att jag skulle läsa ut de sista 30 sidorna i vilka allt äntligen skulle förklaras om denna stora gåta.

Jag var där för någon vecka sen och samlade ihop lite saker för att aldrig mer återvända då jag stannade till när jag såg boken ligga där. Den hade en sån stark koppling till den stunden i den solen på den båten där allt var som det ska – när havet inte stormade och skratten fortfarande lät. Jag tog med mig boken hem till mig själv och la den här i mitt egna sovrum i min egna lägenhet.

På kortsidan ser man den vikta sidan där jag slutade befinna mig i den historiens värld. Det är så tydligt att det är så lite kvar att läsa och ändå har jag inga planer på att avsluta den.

På så sätt slipper jag veta hur det slutar – bara att det kommer att ta slut – och så tänker jag när jag kväll efter kväll lägger mig bredvid den. Jag låter människorna i boken få leva kvar i mig utan avsked, få fortsätta söka svaret på gåtan som står vid mina och deras fötter och bara lämna det där.

För ibland klarar man inte av att ta farväl av något. Ibland vill man inte ha ett avslut.

M

 

 

TAGGAR
Kommentera | Translate
OM MICHAELA

Michaela Hamilton är krönikör i CHIC och jobbar med PR på mediebyrån Perfect Day samtidigt som hon skriver sin första roman. I hennes blogg kan du läsa korta tankar, långa texter och ta del av hennes förkärlek till bakning, fest och resor. Förfrågningar om samarbeten mailas till: alicia.sternin@aller.com



ARKIV



Annons




Annons

Laddar http://michaela.chic.se/tove-lo-time-around/