Annons
Annons


Frida


Min fina fina vän Frida Söderlund som varit väldigt stöttande i detta skrev precis en reaktion och ett svar på mitt inlägg nedan. Det är verkligen sorg och smärta som gör någon stark, hon är en kvinna man ser upp till som så många redan gör.
Hon delade med sig av sitt onda såhär:

Annons

Jag minns hur det där kändes. Men jag behövde aldrig åka dit och se hur det förändrats. Jag behövde se dem gå.
Halva min familj, med kuddar under armarna, med så mycket av mig själv i de där kartongerna. Då var mitt rum allt jag hade. Så länge jag stängde in mig där kom inte kylan in. Men öppnade jag dörren såg jag rakt in i det där kala mörkret. Människor, möbler, minnen – allt borta. Och man låg vaken om nätterna med trycket över bröstet och undrade om det skrämde dem med. Om de också undrade om de skulle våga somna med tron att morgondagen var en annan.
Men det är sant som du säger. Man kan vara hemma i sig själv. Jag behövde komma dit då, du behöver stanna där idag. Inte för att det gör mindre ont egentligen, alls. Det bara är så. Tänker på dig. <3

(0)
Kommentera | Translate


Annons



Laddar